Stress och panik i varje hörn

Vilken vecka! Det kaosar sig med allt. Artiklar som inte godkänns, och involverar hälften av lärarna på skolan. Lärarna sitter på sin privata tid och letar åt oss och vi sover inte på nättrena mer eller mindre. Fram och tillbaka - den här kan ni ha, nej förresten det kan ni inte, men prova denna, nej det går inte... osv...

Min rygg är fortfarande KAPUTT. Distriktssköterskan i luren var dålig. Inga frågor om tillståndet. Hon frågade inte ens VAR i ryggen jag hade ont. Nu ska jag sitta hemma och skrika i 7 dagar med en ask ipren i handen (förövrigt ett perifert verkande läkemedel) och försöka få bort min nervsmärta. Det behöver ju inte vara en nerv i kläm, men det känns ju som så.

Krille tappade bort sitt läkarpapper han behöver inför matchen. Och jag står här med vindoftande älggryta på spisen och längtar efter honom. Han är och fixar en ny bedömning just nu.

Vilken skit som kan hända samma vecka.

Jag slog ju igen bildörren över mitt eget huvud häromdagen, så att jag började storböla. Men det kanske bara var bra för det kändes som om det behöves - att få den där sista droppen som gör att bägaren rinner över. Slippa känna sig så laddad...

Inte får man sova ut heller i morgon. Men jag tror det blir en rolig dag. Träffa massor av folk och se på match!

Måndagsångest

Tanken var att jag idag skulle städa upp på köksbordet där diverse bröllops, dop och skolprojekt ligger i ett enda virrvarr. Men min enorma smärta i ryggen fick mig att ligga och yla i soffan hela förmiddagen. Nu känner jag mig febrig och yr. Hade tänkt laga älggryta till middag men vet nu inte om jag orkar. Träning är för tillfället inte att tänka på.

Är ensam hemma så för tillfället har jag inte heller någon att gnälla för. Det kanske är lika bra det. På sätt och vis längtar jag ändå efter morgondagen, att få komma ut, få något gjort och slippa sega söndag. Det kanske är den enda nykeln ut härifrån just nu.

RSS 2.0